Klubbnyheter

Arkiv för oktober, 2009

Per-Åke Fröberg bloggar om Suzuki 2-taktsrelaterade reflektioner, tips och erfarenheter

Hustler, Rebel och Honcho…

Blåröksbloggen. Publicerad av Per-Åke Fröberg den 26 oktober, 2009 3 Kommentarer

I slutet av 60-talet och en bit in i påföljande decennium var Suzuki kraftfullt kreativa när det gällde namn på sina tvåtaktsmodeller. Och då tänker jag inte på själva modellnamnet typ T250, GT380 eller TC125, utan de mer fantasifulla tilläggsnamnen som främst florerade på den amerikanska marknaden.

Med namn som Hustler, Rebel och Honcho stimulerade Suzuki  fantasin hos köparna. Jag har studerat min samling av broschyrer och annonser från den här tidsperioden och här är några reflektioner över vad jag hittade.

Det mest klassiska namnet, enligt min mening är Hustler, som ju dök upp på T-20 och sedan hängde kvar till GT250 via T250. Hustler betyder ju “påflugen försäljare” eller “skojare”, men är ju också namnet på en amerikansk tidskrift där man kan studera kvinnlig anatomi - i detalj. I filmen “The Hustler” från 1961 spelar Paul Newman biljardspelare med tveksam moral.

Systermodellen T350 fick heta Rebel och storebror T500 blev Titan efter att något enstaka år ha kallats Cobra. Och så minstingen T125 Stinger förstås, “den som sticker”.

De större GT-maskinerna, som ju blev populära här i Sverige, fick namn efter racingbanor: GT380 Sebring, GT500 Indy och GT750 Le Mans. Och den lilla GT185, som aldrig kom hit, fick heta Adventurer.

 Gick loss fullständigt gjorde Suzuki på sina mindre off-roadmaskiner, TC- och TS-serierna som jag tror mest såldes i USA. Här hittar vi  TC125 Prospector (guldgrävaren), TC120 Cat, TC200 Sting Ray, TC350 Laredo (stad i Texas och populär västernserie på 60-talet) och TC305 Raider.

TS50 Gaucho (sydamerikansk cowboy, TS90 Honcho (den som bestämmer, bossen), TS125 Duster, TS185 Sierra, TS250 Savage och TS400 Apache får avsluta uppräkningen av de mer dammiga modellerna.

Det engelska namnet för “vandrare”, Rover, sattes på fetdäckade RV90 och den större RV125, som jag själv är en lycklig ägare av, blev Tracker - “spåraren”.

Och ni vet väl vad vår klassiska moped K50 hette i USA? AC50 Maverick - återigen ett namn från en tv-serie (1957) och film (1994)

X-5 Invader, A-100 Charger, AC100 Wolf, TM250 Champion, TM400 Cyclone.

Och till sist en favorit: MT50 Trailhopper, alltså den lilla minibiken på 50 kubik som var alla amerikanska barns dröm under tidigt 70-tal.

Nu ryker det blått ur min dator…

Per-Åke Fröberg bloggar om Suzuki 2-taktsrelaterade reflektioner, tips och erfarenheter

Premiär för Blåröksbloggen

Blåröksbloggen. Publicerad av Per-Åke Fröberg den 24 oktober, 2009 2 Kommentarer

Sociala medier är väldigt hett nu. Oavsett om de heter YouTube, Twitter, Bloggar, Facebook, Flickr eller Jaiku. Människor utbyter åsikter, tankar, bilder och mycket annat över internet

Här gäller det att följa med sin tid, tänkte jag, det måste ju finns en svensk blogg som behandlar något så väsentligt som japanska tvåtaktsmotorcyklar, framför allt av märket Suzuki.

Så därför har jag startat en - Blåröksbloggen. Och detta är första inlägget.

Min tanke är att jag i min blogg ska spegla livet med mina Suzukihojar, framför allt det som knyter an till mina ständigt pågående renoveringar.

Först lite om mig själv: nyligen fyllda 52, boende i radhus i Askim utanför Göteborg, hustru och två barn i åldrarna 8 och 12, arbete på Volvo Personvagnars informationavdelning. En gång i tiden var jag dessutom kvällstidningsjournalist.

Min första Suzuki köpte jag 2004, en T250 Hustler -71 i den vansinnigt snygga färgen Candy Orange (eller Mojave Copper som den ibland fick heta i USA).

Den skar efter 2 km.

OK, det får bli en renovering tänkte jag, inspirerad av Tony Henschels (göteborgsk journalist/tidningsmakare med Suzukihjärta) stora renoveringsreportage i Classic Bike 2/2005. Så nu vidtog det som kanske många känner igen sig: Ebay-jakt på delar, inköp från NOS-grossister som Reiner Schneider i Tyskland, Paul Miller i USA, Suzuki Simon i England och Marc Vlaandere i Holland. Ny lack från Pete’s MC-lack i Göteborg. Fast inte inte så mycket mekande…jag tillhör den kategorin som är bättre på att skaffa delar än att sätta ihop dom. Skruva isär är jag dock ganska talangfull på

Men jag ville ju samtidigt ha något att köra med. Därför kom hoj nummer två in i bilden: en Mauiblå 250GT -77 dök upp på Blocket, dessutom på rimligt avstånd, strax utanför Halmstad. Visade sig vara en orenoverad och mycket snygg representant för det år jag muckade från A6 i Jönköping. Snabbt köp, nya stötdämapare, omklädning av dyna och sedan dess ha den funkat utmärkt i hela 30 mil jag kört den…

Hoj nr 3 dök också upp på Blocket, sommaren 200. “Suzuki RV125 Stalker ”. En modell jag inte ens hört talas om, förmodligen beoende på att den aldrig importerades till Sverige. Men vad fräck den var! Feta ballongdäck, päronformad dyna och svartlackat, uppsvängt avgasrör.

Renoveringsobjekt. Köpte den ändå och prioriterade den före min T250. Den är snart färdig. Återkommer med mer detaljer.

Den finns en hoj nummer 4 också sedan ett år tillbaka.En T125 Stinger från 1971 i en färg som brände sig in i mina hornhinnor redan när jag såg min första K50: Pop Green. Älska den eller hata den, det finns inga mellanlägen. Nu isärplockad och jakten på delar inledd. Återkommer till den också.

Så där ser scenen ut för mitt fortsatta bloggande. Hoppas att ni hänger med på resan!