MC-klubben SUZUKI 2-takt

Sociala medier är väldigt hett nu. Oavsett om de heter YouTube, Twitter, Bloggar, Facebook, Flickr eller Jaiku. Människor utbyter åsikter, tankar, bilder och mycket annat över internet

Här gäller det att följa med sin tid, tänkte jag, det måste ju finns en svensk blogg som behandlar något så väsentligt som japanska tvåtaktsmotorcyklar, framför allt av märket Suzuki.

Så därför har jag startat en - Blåröksbloggen. Och detta är första inlägget.

Min tanke är att jag i min blogg ska spegla livet med mina Suzukihojar, framför allt det som knyter an till mina ständigt pågående renoveringar.

Först lite om mig själv: nyligen fyllda 52, boende i radhus i Askim utanför Göteborg, hustru och två barn i åldrarna 8 och 12, arbete på Volvo Personvagnars informationavdelning. En gång i tiden var jag dessutom kvällstidningsjournalist.

Min första Suzuki köpte jag 2004, en T250 Hustler -71 i den vansinnigt snygga färgen Candy Orange (eller Mojave Copper som den ibland fick heta i USA).

Den skar efter 2 km.

OK, det får bli en renovering tänkte jag, inspirerad av Tony Henschels (göteborgsk journalist/tidningsmakare med Suzukihjärta) stora renoveringsreportage i Classic Bike 2/2005. Så nu vidtog det som kanske många känner igen sig: Ebay-jakt på delar, inköp från NOS-grossister som Reiner Schneider i Tyskland, Paul Miller i USA, Suzuki Simon i England och Marc Vlaandere i Holland. Ny lack från Pete’s MC-lack i Göteborg. Fast inte inte så mycket mekande…jag tillhör den kategorin som är bättre på att skaffa delar än att sätta ihop dom. Skruva isär är jag dock ganska talangfull på

Men jag ville ju samtidigt ha något att köra med. Därför kom hoj nummer två in i bilden: en Mauiblå 250GT -77 dök upp på Blocket, dessutom på rimligt avstånd, strax utanför Halmstad. Visade sig vara en orenoverad och mycket snygg representant för det år jag muckade från A6 i Jönköping. Snabbt köp, nya stötdämapare, omklädning av dyna och sedan dess ha den funkat utmärkt i hela 30 mil jag kört den…

Hoj nr 3 dök också upp på Blocket, sommaren 200. “Suzuki RV125 Stalker ”. En modell jag inte ens hört talas om, förmodligen beoende på att den aldrig importerades till Sverige. Men vad fräck den var! Feta ballongdäck, päronformad dyna och svartlackat, uppsvängt avgasrör.

Renoveringsobjekt. Köpte den ändå och prioriterade den före min T250. Den är snart färdig. Återkommer med mer detaljer.

Den finns en hoj nummer 4 också sedan ett år tillbaka.En T125 Stinger från 1971 i en färg som brände sig in i mina hornhinnor redan när jag såg min första K50: Pop Green. Älska den eller hata den, det finns inga mellanlägen. Nu isärplockad och jakten på delar inledd. Återkommer till den också.

Så där ser scenen ut för mitt fortsatta bloggande. Hoppas att ni hänger med på resan!