En av vår tids största roadracingförare gick ur tiden den 10 mars 2003. Dubble världsmästaren i 500 cc roadracing, engelsmannen Barry Sheene, avled lugnt och stilla i cancer i sitt hem i Australien. Vi minns Berry som en av de mest betydelsefulla personer för Suzuki´s roadracingverksamhet.
Barry Sheene började tävla på en Suzuki i 125 cc klassen 1970 och redan i sin första VM-deltävling i Spaniens GP tog han en 2:a plats i. 1973 blev han Formel 750 mästare på Suzuki TR 750 (tävlingsversionen av vattenbuffeln). Han medverkade aktivt i utvecklingen av fabrikens vassa men oberäkneliga fyrcylindriga 500 cc racer, RG 500, som drogs med barnsjukdomar just i den finurligt konstruerade växellådan av kassettyp. Lådan hade en förmåga att när som helst skära och konstruktören Itho fick ingen ordning på den. Det var då som Barry klev fram. Orädd och fast besluten att lösa mysteriet fortsatte han köra trots flertalet kraschar på grund av skuren växellåda. Men han gav sig inte och till slut var mysteriet löst. Han blev allt mer populär och tidvis ansågs hans intresse mer riktat mot jakt på flickor än på tävlandet.
Vid Daytona 200 milestävlingen i februari 1975 kraschade han våldsamt då bakdäck på hans TR 750 exploderade på bankingen i 280 blås! Barry överlevde tursamt, men fick tillbringa flera veckor på sjukhus. Tre månader senare i Assen i Holland, vann han sin första 500 VM-deltävling på RG 500:an. Det var en stor dag för såväl Barry som Suzuki. Äntligen var vinnarmaskinen klar. Men Barry hade förlorat alltför mycket i början av säsongen för att kunna ta VM-titeln.
1976 däremot vann han sin och Suzukis första 500 titel. 1977 fortsatte av bara farten och han var vida överlägsen sina konkurrenter. Men Yamaha låg inte på latsidan, utan hade kontrakterat den amerikanske AMA-mästaren Kenny Roberts inför säsongen 1978 och just Roberets visade sig vara Barrys överman i de tre följande åren. Detta faktum att Barry inte rådde på Roberts och Yamaha, bidrog starkt till separationen med Suzuki. Med en AKAI-sponsad Yamaha TZ 500 säsongen 1980 tog Barry ta upp kampen med Roberts om VM-titeln utan att lyckas. Och orsaken var att Suzuki hade två italienska stjärnförare i Marco Luccinello, som tog VM-titeln 1981, och Franco Uncini som 1982 tog VM-titeln.
På träning inför VM-deltävlingen på Silverstone 1982 råkade Barry ut för sin andra totalkrasch men när konvalescens var över var inte Yamaha längre intresserad av att ha honom kvar som fabriksförare. Han ansågs inte ha någon chans att återta en 500-titel. Då vände sig Barry till Suzuki och banden dem emellan återknöts. 1983 - 84 tävlade han ånyo på fabrikens RG 500, men RG:n var nu akterseglad med 10 år på nacken och såväl Yamaha som Honda hade vassare material. Efter säsongen 1984 lade Barry av med tävlandet för gott.
Han hade under sin aktiva tid tjänat en hel del miljoner och familjen emigrerade nu till Australien. Där satsade Barry sina pengar i fastighets- och markaffärer. Han var också flitigt anlitad som expertkommentator av ett australiensiskt tevebolag i samband med roadracingtävlingar. Sista framträdandet gjorde han som prisutdelare vid VM-tävlingen i Australien hösten 2002 trots att han var märkt av sjukdomen.
Barry kommer alltid att förknippas med Suzuki. Med sina två VM-titlar fick han och Suzuki den så åtråvärda VM-titeln i 500 cc. En hel motorvärld sörjer Barry och vi som såg honom vinna Sveriges Grand Prix på Anderstorp och Gelleråsen sex år i rad, kommer alltid att minnas honom. Han bjöd gärna på sig själv med både en och annan bakhjulsåkning, även under racen om han var på det humöret.
Tack Barry för din uppvisning och underhållning på racerbanorna.
Peter Nordkvist
